Strange day

Konstig dag...jag gillar att vara social men jag gillar också att ha min comfort zone, att ha lite privacy, att kunna få vara själv. Ifred liksom.
En dag i Manila...att åka taxi är det bästa sättet att se Manila från den inofficiella sidan. Jag tror 80 % av staden är sorgligt fattig och smutsigt slitet. Jag bor väldigt priviligierat i McKinley Hill i Taguig City. Det är som Östermalm ungefär, inte på något sätt representativt för Manila mer än att det faktiskt finns där. I andra änden av skalan finns de som äger kläderna de har på sig, de sover direkt på marken 3 meter bredvid den 6-filiga motorvägen.
Resan idag gick till en turistinformation som jag plockat från en officiell filippinsk hemsida för turism, Google is da shit. Taxichaffisen visste dock inte var den var...med gemensamma ansträngningar hittade vi den. Stället låg i skumma kvarter. Jag frågade rent ut om jag var säker här eller om skulle bli rånad. I dunnow, chaffisen ryckte på axlarna och upprepade summan jag skulle betala. Schyrre. Betalade honom och gick in. Good morning, Sirrrrrr. 8 ansikten vändes mot mig. Det var en liten lokal och ingen verkade ha något att göra. International or domestic? Förstod inte riktigt men eftersom jag ville turista i Manila så jag sa domestic och blev visad till en tjej. Stället verkade mer vara en resebyrå än en turistinformation...Jag ville ha en karta och förslag på turistattraktioner och frågade om detta. Någon karta hade de inte men väl förslag på vad man kunde göra, enkelt kopierat på ett gult A4. Förslagen var alla resor som de arrangerade. Mina ögon föll på en skylt som sa Filipino Tourist Travel. Ok, det förklarar saken, de var en researrangör som gärna tog hand om turister men någon turistinformation var de inte. Detta kändes just nu bara väldigt filippinskt. Alldeles i närheten fanns ett mall och jag blev visad dit om jag ville köpa en karta.
Utanför dörren var det 7 meter till gatukorsningen och 3 människor fanns där. Innan dörren gått igen bakom mig hade första sagt Good morning Sir och ytterligare något jag inte uppfattade. Jag svarade tillbaka och nej tack till var det var. Sedan nästa och nästa igen innan jag klev över gatan. Kände mig väldigt pressad, visste att jag var långt från bekväm. Ca 100 meter till och jag var inne på Robinson's Place med vakter och det kändes väldigt skönt. Good morning, Sir, welcome. Mmm...air condition, skönt. Frågade efter 'map' och blev visar en mopp. No a map! Aha, sorry, Sir. Och blev istället visad en hel uppsjö med andra moppar. Visade hur en karta såg ut på mobilen, google maps. Aha, 'mapp'. No, sir, sorry, sir. National Book Store, ground floor, sir. Där fanns det map och ingen mopp.
På väg tillbaka med nyinköpta kartor såg jag en tjej som började prata med en västerlänning på ca 70 - 75 år. Hi, where you from? osv, jag gick och hörde inte mer. Efter ca 20 meter hör jag bakom mig Hi, sir, where you from? Det är samma tjej. I'm sorry? svarar jag. Why are you so handsome? Excuse me, I don't want to speak with you. Alright, sa hon och klappade till mig på axeln och droppar av.
Jag fortsätter till rulltrapporna och åker upp till nästa plan. På väg ner från nästa plan åker en kille på ca 10 år tillsammans med en äldre kille. När han får syn på mig lyser han upp, börjar skratta och vinkar till mig. Jag ler tillbaka och nickar till honom och han besvarar nicken med ett stort leende. Jag känner mig lika naturlig som en isbjörn i Nordstan.
I samma ögonblick kommer en kille på ca 14-15 ikapp bakifrån, på samma rulltrappa som jag, klämmer in sig på steget mellan mig och personerna framför mig och tittar på mig. Jag suckar djupt inom mig och undrar om detta är piss a foreigner off-day. Jag ignorerar, kliver av och börjar gå. Killen följer efter...jag går i zick-zack runt olika saker ganska långsamt och han är efter. En trappa till uppåt, han är med. Där finns en Dairy Queen liknande historia och jag börjar gå runt i cirklar, han är med en stund men verkar sedan inse att jag leker med honom och försvinner.
Till handdukarna som jag behöver komplettera med. Där står 3 tjejer och 'jobbar' (jag vet inte vad de gör...) och en av dem ropar på förstärkning, Butler!...en kund och 4 anställda.
Jag blir visar en handduk, ser att den skall tvättas i 40, jag vill ha en som tvättas i 60 och frågar efter det. Blir visad en annan kollektion handdukar, varav alla skall tvättas i - 40. Det blev en sådan...
Framme vid kassan står det 3 st anställda plus butlern som eskorterade mig dit från handdukarna. Tjejen i kassan tar betalt utan att en enda gång se på mig.
På väg till taxin ser jag den där tjejen fortsätta 'jaga vita'...
Mmm...lugna, trygga McKinley Hill.

Manila plus 14