Low days

Amentjena! Livet går framåt så sakteliga här i Manila. Jag blir mer och mer van och det känns...bra. Antar jag. Det finns "intresseväckare" som vill väcka folks och mitt intresse för ett hus som håller på att byggas eller ska byggas. De gör det genom att närma sig där du kommer gående och vill räcka över ett litet papper i fyrfärgstryck i A5-format med ett enkelt papper dithäftat med intresseväckarens (försäljarens) kontaktuppgifter. I början visste jag inte var det eller riktigt hur jag skulle hantera det så jag tog emot "gåvan", log och sa tack. Morsan lärde ju en att vara artig. När jag kom hem kundejag ibland ha 4-5 sådana intresseväckarpapper. Skall man bo här i ett år är det inte så intressant att köpa mig en lägenhet, det blir ju lite väl meckigt. Även om intresseväckaren tyckte att jag kunde sälja den när det var dags att åka hem. Ja men visst, tack för tipset :)
Efter ett litet tag, när jag insåg var det var, började jag tacka artigt tack men nej tack med ett artigt leende. De drog sig genast leende i sin tur tillbaka med ett thank you sir. Deras morsor hade väl också lärt dem att vara artiga :)
Nu för tiden när jag stöter på dem emellanåt bryr de sig oftast inte ens om att närma sig mig. Det måste på något sätt synas att det inte är någon idé att kolla med mig. Det måste väl betyda att jag är mer hemmastadd nu? Eller?

Annars då, ja det har varit en period med mycket huvudvärk och bakishet. Festandet verkar ibland aldrig ta slut, det är du som tar slut. Eller jag i alla fall, och det gör jag. Och då går det lätt en dag till återhämtning, och sådana dagar blir det inte mycket gjort vill jag lova. En stor fördel med Philippinerna är att man kan få allt levererat hem till dörren, även San Miguel levererar (öl) om den skulle ta slut. Även på kvällar. Och på söndagar.
När man ligger där och precis har vaknat upp ur sin absoluta bakisömklighet och man tror att man kan börja äta igen, då blir man man vansinnigt hungrig. Snabbt! Det är då man ringer till Brothers Burgers, jävlar vad gott. I avsaknaden av Burger King fyller de dessas skor på ett mycket hedervärt sätt. En riktigt hamburgerjointrestaurangstekt (och då pratar vi bannemig inte MacDonaldsrestaurangstekt!) hamburgare, dubbla pommes, MYCKET ketchup, en megamagisk vaniljshake och deras brownie (som är ett hårstrå från våran kladdkaka, mmm), inklusive service charge och extra dricks för 85 spänn. 9 minuter senare, knackar det på dörren, delivery from Brothers Burgers? JA TACK!
Det har även varit "vanliga" migrändagar och då utslagen på ett annat sätt, men det verkligen inte mycket dessa dagar heller.

Jag har också kämpat med en ganska envis förkylning i två veckor. När det började bli bättre blev det sämre igen. Typiskt mig, jag får en virus infektion och så övergår det i en bakteriell. Syns på färgen på snoret, rinnigt och genomskinligt –virus, segt och gult, grönt – bakterie. Skillnaden är förstås att vid bakteria går det att käka antibiotika. Så eftersom allt tydde på att det blivit en bakteriell infektion gick jag till company clinic. Jädrar vad gott det är med en läkare på kontoret. Lyxigt, javisst. Företaget betalar läkaren, jag betalar medicinen. Ok deal...På ett par dagar hade jag rösten tillbaka och den lilla febern jag hade gav sig. Man blir ganska svettig av att vara sjuk med feber, lägg till värmen på runt 30 grader beroende på vad klockan är blir det mer svettigt, tro mig.
Dessutom är det ingen bra combo att dra iväg och parta fram till 6 på morgonen med en nästan bra förkylning i kroppen, det tycker inte jag iaf. Snacka om helveteslördag. Men eftersom jag överlevde det gjorde det mig starkare. Eeh...

Så den senaste tiden har det gått åt en hel del tid gått åt utan att jättemycket blivit gjort, mycket huvudvärk har det varit. Inte alltid självförvållad.

Dagens felhörning: Cinema garden.
Det ringer från lobbyn (alla "lyx"-hus håller sig med en sådan)

- It's the lobby, sir. The delivery from Brothers Burger is here.
- Great! Send him right up. Unit 2608.
- Cinema garden, sir?
- I beg your pardon?
- Ahaaa, thank you sir.

Ja, så kan det gå till. Jag tror att cinema kom av något liknande "sen'im up" och utan det sista p:et. Men, men alltid är det något :P

Sköt om er!

Manila plus 67