Explosives

Explosives

En olycka inträffade i förra veckan. En lägenhet exploderade, blåstes ut helt. Tre människor omkom, 5 skadades. Det var en rejäl smäll och pådraget var stort. Det är det alltid när det händer något i Bonifacio Global City, BGC, mönsterstadsdelen i Manila. Filippinernas president och höga tjänstemän är involverade.

Som man kan se på bilderna trycktes de båda ytterväggarna på hörnlägenheten ut. En del av väggen flög ca 50 meter och krossade dörr + skyltfönster till en vin- och spritbutik. Infarterna till den delen av BGC som lägenheten fanns i spärrades av, min taxichaffis fick ta en omväg för att kunna ta mig hem.
De tre som omkom färdades alla i en lastbil vars hytt träffades av ett stort sjok från av en av ytterväggarna och manglades helt. En av de skadade är den som bodde i lägenheten när det smällde och som vårdas på sjukhus för brännskador. Han överlevde...om han befann sig i lägenheten är det ju mer eller mindre ett mirakel.

Nyheten spreds snabbt på facebook och via sms. De av oss som kände folk som vi visste befann sig i området stämde av att de var ok.

Kvarteren som lägenheten finns i heter Two Serendra och Serendra security (låter fräckt, men...) gick ganska tidigt ut med att det var en generator som hade expoloderat. Något som lät konstigt eftersom lägenheten som exploderade låg på fjärde våningen (om man räknar markplanet som första våningen, jag skulle kalla det för tredje våningen (dock låg lägenheten på våning 5 eftersom våning 4 inte finns, solklart?)). Varför har man en generator placerad på fjärde våningen intill hyfsat exklusiva lägenheter? Vem vill betala för att ha sådana bredvid sig? Generatorer har man väl i källarplan eller liknande för att de inte skall störa? Hur exploderar en generator? Det går säkert men kändes väldigt långsökt. Den troliga orsaken till att de gick ut med en sådan förklaring är väl att Serendra-ägarna inte ville att det allmänt skulle ryktas om en bomb eller terroristattack. Vilket många faktiskt har frågat sig om det inte kunde ha varit. Men i så fall, varför i en lägenhet på fjärde våningen? Varför inte i en bil på den väl trafikerade vägen alldeles utanför eller i en papperskorg på den alltid välbesökta Market! Market!?

Exakt hur det gåt till är inte helt fastställt. Tekniker undersöker fortfarande vad som kan ha hänt. På radion dagen efter kablades nyheten ut med att det var en LPG-tank (gastank) som hade exploderat.

Det blir ju ganska så kraftiga smällar när det väl smäller. Fast hur smäller en LPG-tank? Hög värme? Något annat explosivt som får den att explodera? Tror inte ens att en läckande tank med en låga som brinner kan få den att explodera. En gasexplosion låter som det mest troliga tycker jag i så fall. Tanken har läckt och till slut har gasen fyllt hela lägenheten någonstans tills den optimala blandningen hade uppnåtts, därefter har en gnista (lägenhetsinnehvaren tände/släckte ljuset, ac:n, en cigg...) och det hela flög i luften.

Smällen var duktigt kraftig, på bilderna man kan tydligt se hur ytterväggarna bokstavligt talat har tryckts ut från lägenheten, även från flera rum. Det skulle kunna tyda på att gasen var jämnt spridd i hela lägenheten. Fönstrena i lägenheten som ligger mittemot i samma hus hängde på trekvart.

Men man kan också se tydliga skarvar i ytterväggen på lägenheten bredvid, det verkar nästan som om huset har byggts genom att en struktur har satts upp och att sedan har väggarna murats dit. Det skulle kunna förklara hur väggarna kunde slitas ut så näst intill kliniskt rent. Men vad vet jag.
Nyheten sped sig så småningom hela vägen till norska VGnet (http://www.vg.no/nyheter/innenriks/artikkel.php?artid=10110606). Verldens Gang är direkt jämförbart med svenska Aftonbladet. Kan med fördel användas isället för Viagra. Allt står i Aftonbladet...Nåväl, VG skrev att det var 6 omkomna i explosionen och så löd nyheten ett tag. Medierna skrev upp antalet omkomna pga av filipinska myndigheter. Filipinska Inquirer förklarade det lite bättre http://m.inquirer.net/globalnation/?id=76237. Några av de jag jobbar med kommenterade i Vgnet.
En kollega sa att han hade hört att den som bodde i lägenheten hade klagat på huvudvärk innan explosionen vilket skulle kunna tyda på att brist på syre pga en gasläcka. Han var i alla fall på väg ut när det smällde och han fick brännskador på ryggen. Han hade hyrt lägenheten för nio (9) dagar av ägaren.
Resten får Sherlock förklara.

Ha det bäst!

 

 

 

Appt hunt

Tjoo! Klockan är 10:45, jag sitter på ett fik med en medium mango juice och en chicken pie, frukost. Det är samma fik som jag sätt på i januari när jag hade signerat kontraktet för min nuvarande lägenhet. Denna gången är jag på jakt efter ersättersättande lägenhet.
Jag svarade på en bostadsannons på Sulit och vi kom överens om tid och plats, receptionen på Ikon tower 2, fredag kl 10am.
Jag kom dit efter en promenad på lite drygt 10 minuter, klädsamt svettig...receptionen var skönt svalkande.
Klockan var 10:10 när jag kom dit, omräknat till Filipino-tid var jag ute i god tid.
Strul med någonting, house representative/house security ville att jag skulle kontakta mecklaren som skulle kontakta receptionen. Så gjordes. Efter 5 min gick vi iväg för att kolla på lägenheten.
Sorry Sir, vi har inte nycklarna till lägenheten ni skulle titta på, 18b. Men vi kan titta på en nästan identisk lägenhet, 5a. It's the same size. Det är ju inte storleken som avgör utan hur man använder den...gäller ju lägenheter också :P
Jag är ute efter en möblerad lägenhet, fully furnished. Dörrarna öppnades till en helt kal lägenhet. På fel våning. Fortfarande klädsamt svettig. Eeh...kul. Inte.
Next time we show you 18b, sir. Man tackar :D

Ps. Bifogar en väderprognos för dagen.

En vanlig tisdag

Så här kan det se ut inne på Market! Market! En helt vanlig tisdag förmiddag. Tyvärr är fotot suddigt, men jag för skylla på mobilkameran. Det är inget fel på dig, du är troligen nykter.

Himmelriket

Helt otroligt! Hembakat rågbröd (om än danskt), smör (om än danskt, Lurpak hehe) och HUSHÅLLSOST!! Svenskt, egenhändigt privatimporterad. Ljuvligt, himmelskt, me like hehe...jag njuter...

Handlat

Yupp, handlat. 927 filipiner pesos eller ca 170 svenska kronor. Nu duscha o klä om för en härlig dag på kontoret med testarbete.
Cu ty tc

How about the traffic?

Den 10:e maj var det dags för mig att meddela ägaren till lägenheten om jag skulle förlänga kontraktet och bo kvar eller leta nytt boende. Jag valde att inte förlänga och nu börjar lägenhets racet igen. Denna gång är jag lite mer förberedd än förra gången. Då var det lite mer panik och jag var mer eller mindre tvungen att fixa ett nytt boende på 1 ½ vecka. Jag kollade på ett antal lägenheter och just den jag bor i nu blev jag lite kär i. Härlig utsikt om än med några andra high rises ivägen men det gick bra. Det var ett bygge tvärs över gatan, verkligen bokstavligen tvärs över gatan. Jag gissar på 50 meter ifrån mitt hus. Men jag jobbar ju sena em o kvällar så det skulle ju inte bli något problem. Jag tittade på lägenheten tillsammans med mecklaren och the house representative, husrepresentanten, de är där istället för ägaren när det gäller att visa lägenhet plus vad huset har att erbjuda när det gäller gemensamma utrymmen.

Lägenheten var ljus, jag måste ha varit där vid runt 11, 12-tiden för poolen badade i solsken och det gör den inte efter runt 12:30. Fönster från golv till tak, mäktigt intryck, litet men komplett kök. Ny soffa bad jag att få, en tresits bäddsoffa helst. Sofabed heter det i Filippinerna (i Filippinerna gav 7 070 000 träffar på google, på Filippinerna gav 1 170 000 träffar...) Finns i allt från snygga historier till väldigt enkla. Jag brydde mig inte om vilket ville ha en tresits bäddsoffa. Men då visste jag inte om alternativen...

What about the traffic? undrade mecklaren. No problems svarade jag utan att tveka. Jag gillade verkligen lägenheten, ville ha den och det skulle ge mig 5 dagar att få fram pengarna till den och det var i stort den tid som behövdes.

Men...vad varken mecklaren eller husvärden brydde sig om att förklara för mig var att bygget utanför fönstret på gick 24 timmar om dygnet, endast natten mellan söndag och måndag är det tyst. I början sov jag som en ovaggad bebis om nätterna, snart började jag inse att det arbetade en hel del...Efter två veckor ringde jag till mecklaren och klagade.

Men det var ju kört förstås. Mecklaren blir betald av ägaren, 10 % av det man betalar i hyra brukar gå till mecklaren. Om mecklaren skulle lyckas förmå ägaren att häva kontraktet blir mecklaren inte bara av med intäkten blir antagligen utsatt för ägarens missnöje. Hur kul blir det förmedla samma lägenhet igen? Troligen blir det någon annan som får uppdraget uppdraget och intäkterna, kvar blir nesan och lost face för den medgörlige snälla mecklaren.

Bara att bita ihop...många nätter har gått till spillo pga det j-a byggandet.
Så jag hoppas på ett tystare boende och det finns inte överallt. Trafiken bryr jag mig inte så mycket om, det fungerar hyfsat. Värre är att det byggs så mycket i BGC (Bonifacio Global City, den delen av Taguig jag bor i, mycket välskött och lugnt område, kriminalitet = 0) så hirises på gång finns nästan överallt. Jag kan lätt räkna till 15 kranar runt BGC. Det står en kran på varje hus som byggs och som följer med husbygget uppåt. Till slut lyfts den ner av helikopter.

Men jag har i alla fall 4 hus som jag är intresserad av kanske 6. Då kommer jag att ha nära till High Steet som jag gillar skarpt (Vin Diesel var där igår :)  ), Burgos Circle och Bugsy’s (där många scandinaver hänger, förfester börjar och efterfester avslutar, Market! Market! med alla affärer, ny öppnade SM Aura ett sprillans nytt köpcenter. Ja, det händer en hel del i BGC.

Ett annat alternativ är Bonifacio Heights, ett gated community som inte är höljt i avgasdimmor, med tuppar och höns i närheten, många filipinos och en jäkligt schysst pool med sol hela dagen.
Nackdelen är att förutom en convenience store (typ jour livs) med begränsat utbud måste man ta sig med taxi för att handla något, köpa något, gå ut och äta, ta sig en öl, se något annat än sitt eget kvarter. Men det är billigare att bo där. En tvåa för P20k att jämföra med en etta för P25k i BGC. Sedan kan man bo ännu längre bort och billigare. Men då börjar man lägga timmar på commuting istället. Från Boni Heights kan man gå till jobbet om man vill, det är dryga kilometern.

Vi får se hur det går helt enkelt...racet mot ny lägenhet har börjat. Lägenheter kan man finna hos mecklare men man kan också leta på Sulit, Filippinernas motsvarighet till Blocket. Där finns allt. Blocket har en verksamhet här också, men den (och alla andra) är rejält distanserad av Sulit.

Ok, allt för denna gången, ha de gott!

Manilla plus 155

Low days

Amentjena! Livet går framåt så sakteliga här i Manila. Jag blir mer och mer van och det känns...bra. Antar jag. Det finns "intresseväckare" som vill väcka folks och mitt intresse för ett hus som håller på att byggas eller ska byggas. De gör det genom att närma sig där du kommer gående och vill räcka över ett litet papper i fyrfärgstryck i A5-format med ett enkelt papper dithäftat med intresseväckarens (försäljarens) kontaktuppgifter. I början visste jag inte var det eller riktigt hur jag skulle hantera det så jag tog emot "gåvan", log och sa tack. Morsan lärde ju en att vara artig. När jag kom hem kundejag ibland ha 4-5 sådana intresseväckarpapper. Skall man bo här i ett år är det inte så intressant att köpa mig en lägenhet, det blir ju lite väl meckigt. Även om intresseväckaren tyckte att jag kunde sälja den när det var dags att åka hem. Ja men visst, tack för tipset :)
Efter ett litet tag, när jag insåg var det var, började jag tacka artigt tack men nej tack med ett artigt leende. De drog sig genast leende i sin tur tillbaka med ett thank you sir. Deras morsor hade väl också lärt dem att vara artiga :)
Nu för tiden när jag stöter på dem emellanåt bryr de sig oftast inte ens om att närma sig mig. Det måste på något sätt synas att det inte är någon idé att kolla med mig. Det måste väl betyda att jag är mer hemmastadd nu? Eller?

Annars då, ja det har varit en period med mycket huvudvärk och bakishet. Festandet verkar ibland aldrig ta slut, det är du som tar slut. Eller jag i alla fall, och det gör jag. Och då går det lätt en dag till återhämtning, och sådana dagar blir det inte mycket gjort vill jag lova. En stor fördel med Philippinerna är att man kan få allt levererat hem till dörren, även San Miguel levererar (öl) om den skulle ta slut. Även på kvällar. Och på söndagar.
När man ligger där och precis har vaknat upp ur sin absoluta bakisömklighet och man tror att man kan börja äta igen, då blir man man vansinnigt hungrig. Snabbt! Det är då man ringer till Brothers Burgers, jävlar vad gott. I avsaknaden av Burger King fyller de dessas skor på ett mycket hedervärt sätt. En riktigt hamburgerjointrestaurangstekt (och då pratar vi bannemig inte MacDonaldsrestaurangstekt!) hamburgare, dubbla pommes, MYCKET ketchup, en megamagisk vaniljshake och deras brownie (som är ett hårstrå från våran kladdkaka, mmm), inklusive service charge och extra dricks för 85 spänn. 9 minuter senare, knackar det på dörren, delivery from Brothers Burgers? JA TACK!
Det har även varit "vanliga" migrändagar och då utslagen på ett annat sätt, men det verkligen inte mycket dessa dagar heller.

Jag har också kämpat med en ganska envis förkylning i två veckor. När det började bli bättre blev det sämre igen. Typiskt mig, jag får en virus infektion och så övergår det i en bakteriell. Syns på färgen på snoret, rinnigt och genomskinligt –virus, segt och gult, grönt – bakterie. Skillnaden är förstås att vid bakteria går det att käka antibiotika. Så eftersom allt tydde på att det blivit en bakteriell infektion gick jag till company clinic. Jädrar vad gott det är med en läkare på kontoret. Lyxigt, javisst. Företaget betalar läkaren, jag betalar medicinen. Ok deal...På ett par dagar hade jag rösten tillbaka och den lilla febern jag hade gav sig. Man blir ganska svettig av att vara sjuk med feber, lägg till värmen på runt 30 grader beroende på vad klockan är blir det mer svettigt, tro mig.
Dessutom är det ingen bra combo att dra iväg och parta fram till 6 på morgonen med en nästan bra förkylning i kroppen, det tycker inte jag iaf. Snacka om helveteslördag. Men eftersom jag överlevde det gjorde det mig starkare. Eeh...

Så den senaste tiden har det gått åt en hel del tid gått åt utan att jättemycket blivit gjort, mycket huvudvärk har det varit. Inte alltid självförvållad.

Dagens felhörning: Cinema garden.
Det ringer från lobbyn (alla "lyx"-hus håller sig med en sådan)

- It's the lobby, sir. The delivery from Brothers Burger is here.
- Great! Send him right up. Unit 2608.
- Cinema garden, sir?
- I beg your pardon?
- Ahaaa, thank you sir.

Ja, så kan det gå till. Jag tror att cinema kom av något liknande "sen'im up" och utan det sista p:et. Men, men alltid är det något :P

Sköt om er!

Manila plus 67

A whale for your cheese

Lite stiltje...vad skall jag skriva om? Vet itte...Bifogar lite bilder på kontoret sett från McKinley Upper Street som typ huvudgatan heter. Vårt kontor ligger i ett kontorshus som heter One World Building med adress One World Square. Av torget finns inget att se, vad jag vet i alla fall :) Sådant spelar inte så stor roll här, i Sverige hade vi nog haft ett torg i närheten av något som hade torg i namnet.
Huset är ganska stort, vi sitter på våning två och har hela det planet.
Det finns två ingångar en som är liksom en huvudentré och en lite snabbare och smidigare personalingång. Den ingången delar vi med ambassaden för Quatar.
Kontoret börjar i backen som ni kanske kan se på någon av bilderna. I backen börjar också bilköerna, där är köer varje dag och hela dagen utom på helgerna. Ca 100 meter upp till en korsning och sedan släpper det. Förutom på fredagar och i juletid då är det kö hela gatan. Men alltid bara åt ena hållet.
Längs gatan finns det olika kontor, en 7-eleven (life safer) och ett antal restauranger...
Hap Chan - en bra kines, har lärt att beställa en del av A här på jobbet, bästa restaurangen på gatan trots att det är en restaurangkedja.
Bacolod Chicken Inasal – som förutom stekt och grillad kyckling med ris (som går i mängder på Filippinerna) har de en del riktiga Filipino dishes där, och jag gillar dem. Också det en restaurangkedja.
Pancake house – har annat än pankakor. T ex de bästa korvarna jag ätit här, gossiga var dom.
McDonalds, Starbucks och ännu mer snabbmatsliknande filipinomat.
Sandwich guy får jag inte glömma, beställ din dubbelmacka med det du vill ha, det finns ett antal olika att välja mellan. Sedan kan du lägga till och dra ifrån det du vill. Grilled tender chicken är min favvo och funkar som bra mellanmål.
Yellow Cab Pizza finns, dyr och dålig...
Army+Navy burger joint – nya favvostället för burgare, burritos, tacos, sub yeah! Kommer att utforskas mer. Bakiskäk de luxe.
Smaskigaste burgaren hittills intogs på Murray's and D'vine på High Street, mellan två hjärtformade brödhalvor hade de lagt köttet från perfekt tillagade baby back ribs. Whoopaa, den med två SML (San Mig Light) och hela världen ler med dig. Brothers Burgers är också heeelt ok men då får man klara sig utan SML.

Det byggs en hel del i det som kallas Bonifacio Global City (BGC) och som är en del av Taguig. Jag bor i ena änden av BGC (osäker på om den ens har ngt namn) och jobbar i en annan (som heter McKinley Hill) kan man säga.
Här byggs det nya bostadshus (bostadsrätter typ), köpcenter (man verkar få plats med hur många som helst) och en del av Venedig. Ja, det är sant! Bringing you a slice of Italy. Byggbilderna ni ser, de som visar en stor grop, kommer att en del att bli till kanaler med gondoler och allt. Ett bostadskomplex kallas Tuscany och det centret som är klart redan nu kallas Venice Piazza. Det byggs för övrigt i hela Taguig, bostadshus skjuter i höjden mer eller mindre överallt. Jag räknade kranar som jag såg på väg till Market Market och jag kom upp till 14 stycken. Det står en kran på varje hi rise som byggs, så det är mycket som sker. Och pga detta hittar taxichaufförerna inte, jag får typ visa vägen varje gång. Tur att det är så enkelt, jag hade kunnat köra den biten själv.

A whale for your cheese? Så lät det på Starbucks när killen i kassan inte hade växel nog utan behövde hämta mer – (Please wait) a while for your change(, siiirrr).

Take care!

Bilderna visar Logicas/CGI's kontor på Upper McKinley Road, fram och baksidan på är jag bodde den första månaden (Stamford), bygget av ett nöjes- och köpcenter, en liten del Venica Piazza och en översikt av Upper McKinley Road.

Manila plus 47

The Sims

Mitt kontantsim visade no service sent på tisdagskvällen, efter en natt i träda var det fortfarande no service. Däremot fungerade det utmärkt att surfa på mobilen, läsa mail osv.
Ok, iväg till Globe (service providern) och köa för hjälp i 15 sekunder typ. Sedan fick jag hjälp i deras Express Line. Där satt en ensam ung tjej med "rails" (många filipinos har det, unga som vuxna, bra!) och fingrade på sin mobil. Eftersom jag tydligen var osynlig för tillfället bröt jag förtrollningen genom att ta av mig ringen. Vips syntes jag (fungerar varje gång) och jag kunde prata med henne.
Jag förklarade problemet och hon frågade efter mitt telefonnummer och gjorde en slagning. Sedan uppstod det där fenomenet att hon pratade och jag inte förstod. Det var långa meningar och jag hörde inte ens vad hon sa.
Jag ljög (sorry) och sa att jag har lite dålig hörsel så om hon ta det en gång till kunde prata lite högre. Hjälpte ju inte mycket. Men jag uppfattade i alla fall såpass att jag skulle kunna få ett nytt sim och att jag kanske kunde få behålla mitt nummer. Så långt, så bra. Sedan kom det något om att de inte kunde hjälpa mig där. Men att de kanske skulle kunna göra det på en annan Globe store någon annanstans.
Jag frågade varför de inte kunde hjälpa mig just där. Omöjligt att uppfatta något. Jag frågade varför jag behövde åka någon annanstans (lurigt, jag vet). Fortfarande helt omöjligt att uppfatta något utöver läpprörelser.
Ok, men om jag nu åker någon annanstans – hur vet jag att de kan hjälpa mig där och att de inte säger samma sak som hon sa till mig nu? Det kunde hennes hjälpsida tydligen inte svara på, inte ens när jag upprepade frågan. Jag fick ett svalt leende tillbaka och en lätt rodnad och inget mer. Det kan vara väldigt jobbigt för filipinos att inte kunna hjälpa (förlora ansiktet) och jag ville inte pressa henne fast jag hade några bra argument på lut. Det var något irriterande, tyckte jag. Oprecisa svar, åka någonstans för att de kanske skulle kunna hjälpa. Jag frågade om hon kunde se vilka som kunde hjälpa mig men det kunde hon ju inte. Hon räknade upp ett antal köpcenter som hade Globe stores.
Det skulle innebära att jaga taxi, skaka iväg till nästa köpcenter, leta rätt på Globe, i värsta fall göra om det igen och jag såg hela dagen försvinna och stressa hem för att hinna till jobbet.
Jag chansade på att åka till PowerPlant Mall i Rockwell. Dels visste jag ungefär hur långt det var dit (och vad det skulle kosta med taxin) och vart Globelåg. Så till PowerPlant fick det bli.
Det var mer trafik än vanligt men chaffisen var kunnig och tog ett par genvägar, ställen utlänningar inte bör gå utan någon lokal att hålla i handen.
Hos Globe i PowerPlant Mall började nästa cirkus, simkortet hade plötsligt service, i typ 3 minuter, sedan la det av igen. Efter ca 2 min kom det tillbaka, men beslöt de på Globe att byta ut kortet för mig. Jag fick behålla mitt nummer men det kostade 40 pesos. Jag tjafsade inte om dessa pesos, 6,50 kr, fast jag ansåg att det var deras sim som slutat funka.
Med ett nytt simkort var det såklart fortfarande inte någon service. Med (de jäkligt) skickliga snubbarna på Globe lugnade mig med att kortet skall aktiveras först och det tar en till två timmar. Efter en timma hade jag service. Smil!

Manila plus 41

Almost pinoy

Det är kanske för mycket sagt, men idag har jag plockat, städat och dessutom tvättat för första gången i mitt nya bo. Pinoy är en äkta filipinobohane, är du en hon är du en pinay.
Jag hängde inte riktigt med på samtliga inställningar på tvättmaskinen men det viktigaste har jag fått koll på. Förhoppningsvis blir det nytvättade kallingar och strumpor imorgon. De hänger just nu och torkar på den inbyggda uteplatsen. Jag är osäker på om de kommer att lukta nytvättade imorgon med tanke på att den mest framträdande doften i Manila är förbränd diesel. Men, men, jag blir väl av med lössen i alla fall ;) Fixade en kopia på min postlådenyckel men glömde att ta reda på vilken postadress jag har och passade på att göra en kopia av lägenhetsnyckeln också. Fast jag vet inte vart jag skall ha den, enda stället jag kan ha den på är i lägenheten...och där gör den ju ingen nytta om jag inte har någon nyckel in dit.
Och jag har ätit alldelse själv i food courten på Market Market, för första gången. Det blev steamed spicy fish dumplings med haianeese rice och chili sauce. Att dricka blev det något sött, först trodde jag att det var vatten smaksatt med någon grönsak/rotfrukt. Men det var nog kokosnöt i långa strimlor och socker. Vet inte ens vad det hette. Får fråga någon gång :p I vilket fall som helst, det var nästan jättegott. Tror det finns bättre ställen men jag är glad att jag provade. Notan landade på 70 pesos/12 spänn. Det får bli fler försök.
Jag har svårt med engelskan de pratar på Filippinerna. Först trodde jag att det var ovanan men det vill inte ge med sig. Det gäller inte alla men många och missförstånden uppkommer varje dag. Fast ibland hör jag riktigt men får inte in det i sitt sammanhang eller förstår inte ordet liksom.
Några exempel:
Idag när jag skulle kopiera lägenhetsnyckeln:
Nyckelkopiatrisen tar emot nyckeln, tittar bland sina ämnen, tittar tillbaka på mig och säger
- Siirrr, for this we have only a car.
Jamen självklart! Vadå car? I am sorry, what do you mean?
- For this we have only guitar, Siirrr.
Gitarr!? Ok, what do you think I should do?Smart av mig, bollar tillbaka bil/gitarren. Ha!
Tjejen böjer sig ner och tar fram två nyckelämnen formade som – gitarrer.
Aha. Hur skulle jag kunna veta...väljer en som hon gör kopierar åt mig. 80 pesos för besväret och jag har en lägenhetsnyckel i form av en gitarr i fickan.
Annat:
Jag beställde en italian lemon lemonade over ice på Starbucks och tjejen bakom kassan frågar
- What's ice, Siirrr? Ja, det var en lustig fråga för att komma från henne.
- I am sorry?
- What's ice? Samma igen, vaddå vad is är? Eller vänta nu...I'll have a large one please. What size...
Och filippinarna har samma problem med mig, jag betonar annorlunda, pratar med svensk accent, pratar för fort och använder andra ord än de är vana vid. Vill man t ex ha en nyckel kopierad säger man inte copy a key utan duplicate a key. Tydligen.
För mig har använder de också annorlunda ord och betonar annorlunda, eller nåt. Jag hör/fattar i alla fall inte alltid.
Engelskan är väl spridd sägs det och i Manila stämmer det vad jag har märkt, däremot varierar kvaliteten och finns över hela skalan. Det har alltid gått att göra sig förstådd även om det blir missförstånd ibland.

Manila plus 39

2608 N

Har nu bott i lägenheten i en vecka och det har varit både upp och lite mindre upp. Det byggs ett sk hi-rise utanför och tvärs över gatan från mig. Två nätter har det varit ett j-a liv. Visst jag förstår att de behöver bygga och har en tidplan men det skiter jag i när jag vill sova. Ansvariga för huset jag bor i håller på och skriver ett brev till byggföretaget men jag tror inte att det kommer att hjälpa så mycket. Vi får väl se. Veckan har bjudit på dagar med fantastisk huvudvärk och mina tabletter börjar sina, jag får intensifiera jakten på "solglasögon" i helgen.
Trafiken utanför jag bor är inte så intensiv men det är en ganska stor ljusreglerad korsning och varje gång det blir grönt tutas det. Varje gång. Dygnet runt, jämnt. Jeepnys har ljuddämpare som gör att de låter som tromboner emellanåt och mc-förarna har "effektljuddämpare" på sina skoterliknande 110:or som gör dem till Valentino Rossi. Och jag sover som ett barn :) Bara de inte slamrar för mycket när de bygger!
Lägenheten är på ca 40 m2, en klassisk enrummare med kök. Köket är ett riktigt kök med en riktigt spis med fyra plattor och varmluftsugn, mikro, toaster oven, mixer och utgången till uterummet finns där. Varför uterummet är där vet jag inte, det används för att hänga kläder på tork, förvaring, kompressorn till AC:n hänger där och tvättmaskinen står där också.
De flesta enrummare eller studios har två plattor på en bänk i köket och en mikro.
Solen ligger inte på hela dagen vilket gör att lägenheten är relativt sval, det går att få tvärdrag när vinden ligger rätt vilket är skönt.
Idag fick jag också nyckeln till mitt postfack, men vet ännu inte min postadress.
Det som riktigt gnager på mig är hur svårt det är att få internet att fungera. Det var knappt ok i McKinley och hoppades på att det skulle bli bättre i SOMA. Det blev precis tvärtom, för det mesta ingen kontakt överhuvudtaget. Helt död. Mobilen fungerar ok, men hatar att skriva på det där "tangentbordet". SMS är ok, men där går gränsen. USB-stickan kostade motsvarande ca 210 kr och 1 månads kontantkort ca 170 kr. Och det fungerar helt enkelt inte. Bajs.

Alright, bifogar några bilder, take care!

Manila plus 36

Corner of 26 th Street and 11 th Avenue

Dagen D. Dagen innan jag var tvungen att lämna min temporära lägenhet, dagen då kontraktet skulle signas för den nya, dagen då cash advancet skulle komma, mitt AEP och med det mitt pass och laundry drop-off. Jag hade avtalat med mecklaren att jag skulle höra av mig när jag hade pengarna klara, de (mecklare, advokat, vittne) skulle stå i stand-by så länge. Okej….
Vid halv ett ringde mecklaren och sa att hon inte kunde vänta längre utan att jag skulle höra av mig när jag hade pengarna.
Messade chefen och HR för att få kläm på hur jag skulle veta att pengarna fanns på kontot. Chefen svarade att jag skulle få ett mail, antingen till min Logica, ännu så länge en del av CGI, -adress eller till min privata.
HR svarade att min chef skulle få ett mail. Glasklart alltså. Men lätt att hålla koll på.
Packade det som kunde packas och var på jobbet halv två. Loggade in och kollade mina mail. Inget. Ok, jag går och äter. Kontraktsskrivningen var tvunget att vara klar senast fem. När stänger banken på Filippinerna egentligen, tre även här?
Tillbaka efter burgaren och tjugo över två går chiefen förbi och jag nyper honom i flykten. Can you please check with Finance if they have received my cash advance. Sure, come with me.
Hi, any news regarding my cash advance? Stefano Giobbi? Yes. It's ready. Eeh, va? It's on my bank account? Yes. Great! Thanks! Men var fan e mailet då??
Till banken, köper en Manager's Check för 100.000 (17.000 SEK), taxi till SOMA i hörnet av 26 th Street och 11 th Avenue, och träffar Cheeny som skall rigga hela affären.
Mecklaren som skulle vara vittne har skrivit på allt i förväg och stuckit, av snubben som skulle representera ägaren syns inte ett spår, Cheeny skulle vara det andra vittnet. Nåväl, ger henne checken, skriver på kontraktet i quadruplicate –på varje sida dessutom! – och får nyckeln. Jävlar va gott!
Efter inventarieinventering promenerar jag iväg till Seattle's Best Coffee (som naturligtvis ligger i Manila) och tar en fika. Det börjar duggregna och det tar 20 minuter att få en taxi, tillbaka till kontoret med ett leende på läpparna.
Låser upp PC:n och ser att jag har fått mail. Mitt cash advance har tydligen kommit, kan jag vara snäll att konfirmera. Visst, jag kan väl skicka ett mail.

AEP? Nja…en pdf-fil med en kopia på mit AEP har kommit, daterat från den 28:e dec. Det innebär att jag kommer att få full lön from det datumet – yes!
Mitt pass? Nope.
Laundry drop-off? Nope.

Imorgon är det flytt.

Manila plus 29

How to choose sunglasses

Försökte idag handla lite allvarligare grejer som linsvätska, huvudvärkstabletter typ Treo med acetylsalicylsyra och koffein, diskhandskar (ja, jag har ju skurit mig i handen) och diskborste.

Man går till ett department store (ung som ICA Maxi) och där brukar det finnas typ en drugstore på utsidan (fungerar ung som Ica Maxi).

Inne i department storen gick det ganska bra, behövde inte beskriva diskhandskar för jag hittade dem bland städprylarna, värre var det med diskborsten. Men jag slapp att titta alltför länge på ett oroligt och oförstående ansikte hos en jovial service-filipiner för strax bakom och till höger om hans vänstra öra hängde – tre diskborstar! Wohoo! Man använder annars disksvamp på Filippinerna. Alltså bland det värsta som kan hända en service-filipiner är att inte förstå vad en utlänning menar. Det är sant! Det kan se helt knäckta ut!

Så till drugstoren. Jag började med att fråga efter huvudvärkstabletter med och tog fram mobilen för att googla fram den engelska benämningen på acetylsalicylsyra. Jag använde mig av inmatning av sökord via tal och sa "Acetylsalicylsyra" till mobilen, Google jobbade ett tag och presenterade sedan ett antal sökträffar för "How to choose sunglasses" Haha, det blev dagens skratt.

Rätt på engelska är förstås acetylsalicylic acid och förkortas ASA. Det enda med koffein de hade var med paracetamol och inte vad jag sökte. Nu vet man det och att Google inte förstår svenska...

Linsvätska gick helt problemfritt. Jag har faktiskt inte kollat vad det blir med Google på svenska :) Det blev "Dean Smith ca".

Dagens lilla knorr blir att jag faktiskt köpte mig ett par solglasögon trots allt.

 

 

Manila plus 27

SOMA unit 2608

Idag bestämde jag mig för vart jag skall bo. Efter ha kollat på ytterligare 4 lägenheter idag som inte imponerade tyckte mecklaren att jag skulle kolla på ännu fler imorgon. Jag hade däremot fått nog.
Jag är förvånad över hur många lägenheter dessa mecklare lyckats skaka fram. Det är tydligen inte ovanligt att filipinos köper en eller tom flera lägenheter för att sedan hyra ut dem.
I området som kallas BGC (Bonifacio Global City), som är en del av Taguig City, bor det en hel del såna som jag (arbetskraftsinvandrare :) ) och att hyra ut till såna kan nog vara lönsamt.
Jag var inte imponerad av etagelägenheterna på 40 kvm, små, konstiga att möblera, mörka och inte speciellt fräscha. Gymmet i huset var ok (ett av de bättre), poolen var inte så rolig, däremot gratis Wi-Fi i de gemensamma utrymmena. Poolen låg som i ett miniparkområde och där fanns tre lägenheter med var sin miniuteplats. De var helt stenlagda, med en minigräsmatta utanför och på 6:e våningen...Hmm skulle fotat dem.
Många av områdena med egna muromgärdade områden har ofta väldigt bra club houses med bra pooler, basket-/tennis-/badminton-/volleybollplaner. Antingen i kombo eller som egna planer på markplan eller på ett tak, roof deck. I klubbhuset finns det ofta en convinient store med ett basutbud av varor, en enklare restaurang, tvättinrättning och fritt wi-fi.
Sådant får inte jag dock. Men en schysst pool med sol hela dagen (dvs inget för filipinos :) ) och ett ok gym.
Mitt cash advance blev reggat före cut-off och om det flyter på som det är tänkt har jag pengarna på kontot på fredag. Då kommer jag att kunna betala ägaren de 100k vi kommit överens om, jag får nycklarna och kan flytta in på lördag. Dvs samma dag som jag måste vara ute ut lägenheten, hehe. Funkar detta har jag ju maximalt flyt.
Den nye dansken bjöd teamet på munkar från Dunkin' Donuts idag. Shysst kille.

Manila plus 26

1 bed room

Japp, vad är det som händer alltså. Saker och ting börjar likna något som skulle kunna vara en vardag. Men inte riktigt ändå. Jag får ingen full lön förrän jag har fått mitt AEP, Alien Employee Permit  från immigration, något som jag inte blivit informerad om. Ingen annan heller verkar det som, stor förvåning hos flera.

Jag väntar också på att bli placerad i rätt skatteklass, något som kan göra det något mer ekonomiskt fördelaktigt.

Jul och nyårshelgerna gjorde det lite svårare att få fart på lägenhetsjakten. Nu verkar det faktiskt som om det finns förutsättningar för att det skulle kunna bli något. På Filippinerna krävs det ofta en security deposition på en eller två månadshyror plus mellan 3 och 6 månaders förskottsbetalning av hyran. Det kan bli en slant att plocka fram och inte alltid helt lätt för en nykomling att skaka fram. Det kan man lösa genom be om ett cash advance hos sin arbetsgivare. Ett cash advance är som det låter, fungerar ungefär som ett räntefritt lån på 6 månader. Det skall utöver mig signeras av tre ansvariga. På tisdagar (som då är cut-off day) varje vecka samlas dessa ihop och skickas till Finance för vidare hantering. Missar man detta får man vänta till nästa vecka. Smidigt, va? Flyter allt på har man svar efter ca en vecka och pengarna på kontot. Mitt bankkonto fick jag i torsdags och mitt ATM card fick jag idag. Saldo PhP0,00. Hört talas om PhP0-dieten? Man blir jävligt smal vad det lider.

Imorgon skall jag titta på två lägenheter till sedan har jag lovat att bestämma mig. En av lägenheterna skall vara i etage och på ca 45 kvm, spännande! Hur liten kan en lägenhet bli och fortfarande fungera som en etage-lägenhet? Jag tänker mig som en större våningssäng…

Bäst till just nu ligger annars en lägenhet i the SoMa building, SoMa står för South of Market. En etta på ca 45 kvm med riktigt kök och tvättmaskin på balkongen, precis som det skall vara. Priset är förhandlat till PhP25k (30k var begärt), 1 månadshyra i security deposition och 3 st i förskott (1+5 var begärt), innalles PhP100k up front. Litet men schysst gym och en pool med sol, dessa på upper ground floor och lägenheten på vån 26.

Alla pooler har inte sol… en del ligger i skugga och blir ganska kalla. Typ svensk badtemperatur i havet och kallas cold pool. Filipinos vistas inte i solen för att det är så skönt, det är vi solhungrande nordbor som sysslar med sådant. I pooler med en del i skuggan och en del i solen plaskar filipinos i skuggan och vita på solsidan.

Bye boys n girls, c u

 

Manila plus 25

2013

Helgerna är över! Hela december har varit casual dress code på kontoret, from januari gäller business måndag till torsdag. Och det är nu som det förhoppningsvis skall bli tydligare vad jag skall göra. Innan jul mailade jag Oslo och bad om strategier, planer mm. Jag hoppas på någon bra och givande reaktion, jag vet ju att alla är upptagna.
Den första dagen på 2013 började soft :) drog mig, åt lite, kollade alla fb-inläggen, hehe det verkade ha varit party på många håll igår. Så rätt! Vädret bjöd på mulet och 30+, jag bytte jag om till badshortsen och tog hissen upp till poolen och det kändes uppfriskande att glida ner i vattnet.
I poolen simmade en annan tenant, en filipino, och vi började snacka lite.
Vi beslöt att göra gemensam sak och sticka någonstans och äta. Så ombytta och klara delade Franz och jag en taxi till Bugsy's i Makati. Det visade sig att jag fick en hel del bra tips både om Manila och Filippinerna. Och ev lägenhet, najs! Sulith, motsvarigheten till Blocket, is da shit verkar det som.
Nu har jag två veckor på mig att fixa lägenhet, fan...
Så hur firades nyår då? Jag hade fått en inbjudan av en filipono-tjej, filipina, att komma hem till dem och fira nyår. De bor som så många filippiner i ett enkelt hus där flera samsas om platsen. Området heter Santa Mesa, är hur läckert, mysigt och pittoreskt som helst och ingenstans dit jag skulle våga gå utan en local to escort. Off limits for a white guy wondering around. Jag stormtrivdes i sällskapet och fick delta i deras traditioner, kultur och mat. Det var mycket mat...Jag har aldrig hört så mycket fyrverkerier! Som en konstant ljudmatta av fyrverkeriexplosioner.
Sedan var det prat och San Mig Light till långt in på natten. Jag fick skjuts hem av värdarna och var hemma vid gryningen. Färden tog lång tid, det är inte helt lätt att hitta i Manila ens för en filipino.

Manila plus 19